capturalibertad

Då tid och rum är en illusion,

vet jag, att du finns här.

Fast än smärtan river,

förstår jag.

Jag ser och känner,

tårarna regnar in ut i.

Det finns frågor,

men inte längre några utan svar.

Jag ser det utan tvivel,

din kristall bländar mig.

kunde jag ha gjort något?

det är ej jag som styr.

I guds vokabulär,

existerar inte meningslöst.

Vi färdas i oändligheten,

smärtan pulserar ändå.

Jag vet, du är här,

ändå en ekande saknad.

Tack, tack för att

du, går med mig.                  

Carpe diem



(Min kärlek, du är så saknad, men jag känner dig, våra minnen tatuerade på min näthinna, flytandes i mina vener. Du var är och förblir min största kärlek, i oändligheten vännen!)